Carl Larsson
A Sweden Museum


Carl Larsson's Oil Paintings
Carl Larsson Museum
May 28, 1853–January 22, 1919. Swedish painter.
Carl Larsson

About Us
   

110,680 paintings total

  

Carl Larsson.org, welcome & enjoy!
Carl Larsson.org
 

CLEVE, Joos van
Virgin and Child vfhg
CLEVE, Joos van14.jpg
ID: 06115

Want A Reproduction?
Go Back!



CLEVE, Joos van Virgin and Child vfhg


Want A Reproduction?



Go Back!


 

CLEVE, Joos van

Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1485-1540  Related Paintings of CLEVE, Joos van :. | Altarpiece of the Lamentation (central) dfg | Portrait of Anthonis van Hilten fdg | Adoration of the Magi sdf | The Death of the Virgin dfg | Adoration of the Magi |
Related Artists:
Mikolas Ales
(November 18, 1852 in Mirotice near Pisek - July 10, 1913 in Prague) was a Czech painter. Ales was born in 1852 in Mirotice into a relatively rich family that was in debt at the time. He was taught history by his brother Frantisek until his death in 1865; he expressed interest in painting at an early age. In 1879 he got married to Marina Kailova and moved to Italy where he continued his career in painting. He moved back to Prague working on the new artwork at the Prague National Theatre; he died in Prague at the age of 60. Ales is estimated to have had over 5,000 published pictures, he has painted for everything from magazines to playing cards to textbooks. His paintings were not publicized too widely outside Bohemia, but many of them are still available, and Mikolas Ales is certainly regarded as one of the country's best painters
Alexej von Jawlensky
Alexej Georgewitsch von Jawlensky (13 March 1864 - 15 March 1941) was a Russian expressionist painter active in Germany. He was a key member of the New Munich Artist's Association (Neue Kenstlervereinigung Menchen), Der Blaue Reiter (The Blue Rider) group and later the Die Blaue Vier (The Blue Four).
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.






Carl Larsson
All the Carl Larsson's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved

email